Internationella träffar 1981-1990

Internationella träffen var den första varianten av träff som klubben kom att arrangera. Detta troligtvis efter kontinentalt snitt, då grundarna av klubben redan tidigt var beresta, och då åkte främst till Holland, och tittade på hur klubbarna sköttes där.
Den första Nationella träffen arrangerades redan 1971, och avhölls i Vimmerby. Namnet byttes året efter ut till Internationella träffen, då H-DCS hade förmånen att få arrangera det första Super Rallyt, även om träffen som sådan ännu inte officiellt hade fått det epitetet. Träffen arrangerades på Hågelby gård, en slottsliknande egendom i närheten av Stockholm, och kallades för den Internationella träffen.
1973 hade träffen åter fått namnet Nationella, men har efter år 2000 åter haft namnet Internationella.

sågarbo 1981

Klicka för större bild

Nya vindar blåste, när det var dags för den 11:e Nationella träffen, återigen i närheten av Gävle, närmare bestämt Sågarbo. Val av styrelsemedlemmar skedde på plats, men det var med stor ovana som detta skedde. De flesta förslagen till nya styrelsemedlemmar kom till i sista stund. Ny president blev “Björsa” Hernblad efter Sverker Svensson. En som också avtackades var H-DCS festfixare Kenneth Karlsson, som var pappa till inte mindre än fyra stycken Nationella träffar, varav detta var den sista i raden.

151 deltagare kom till Sågarbo denna helg, där Danne Sundström vann längsta färdsträcka inom landet.
Äldsta förare som man fortfarande delade ut pris till var Lars Tunman från Nyköping, 39 år gammal.
Tipspromenaden vanns av Christina Staaf före Åsa Bäckström, Gunnar Enghamre, Nisse Oxelbrand, Pontus Kronborg samt Tom Hulsing.
Pris till träffens minsta Harley delades ut till Erik Hedin, Vintrosa som kom till träffen på sin Harley 125cc.
Klubbens speciella bastumajor, den numera bortgångne, Bror Rosenström fick ett speciellt pris för att han skött bastun under träffen med den äran, samt lånade ut sin servicebil till träffens deltagare.
Trekamp anordnades där dels brännboll och säcklöpning för att avslutas av pilkastning.

“Björsa” säger i ett avslutande ord på mötet att styrelsen nu består av 11 stycken personer, och därmed är styrelsen enligt stadgarna fulltalig, vilket ansågs mycket bra.

Odensbacken 1982

Klicka för större bild

Entusiasten kommer ut i A4 format, men träffrapporteringen blir knappast bättre för det. Endast ett fåtal medlemmar i föreningen anser sig kunna skriva fullödiga reportage, så rapporterna blir mestadels från vad kamerorna skvallrar om.

Ett sådant exempel är den Nationella träffen 1982 i Odensbacken, mellan Kumla och Vingåker efter väg 52.

Här hade arrangörerna förlagt den samlade Harleyskaran vid hembygdsgården på orten. Stora skaror hade trots det urusla vädret samlats. Det var dels regnigt, dels väldigt kallt, då träffen hölls ovanligt tidigt på sommaren, men trots det rapporterades strax under 300 inskrivna.

Något så ovanligt som ett tvättäkta rally hölls, där deltagarna tvingades att färdas i regnet efter regnsjuka grusvägar, för att på torget i Odensbacken på bästa rallyvis bli mottagna av radiocelebriteten Anders Pontén, som på ett podium där cykeln skulle köras upp, presenterade varje deltagare och dennes cykel inför publik.
Roligheter var det meningen skulle hållas i samband med utflykten, men dessa sägs ha blivit inställda på grund av det då rådande skitvädret.

Pris för längsta färdsträcka vanns av familjen Bertrand med sina 210 mil. Familjen Sundström hade inom landet skrapat ihop 110 mil. Äldsta förare var John Ljosheim från Norge med sina 45 år. Vinnare av kraftsporten herre på stång var Tom Hammarberg bland herrar och Marie Louise Asp bland damer.
Slowridevinnare var Ronni Tuvesson som slog Ebbe Källström i finalen.

Fint besök var det då den nybildade Finska Harleyklubbens president var på plats nygift. Kari Kallio kämpade väl även han i slowride, men klarade bara tredje plats.

skruv 1983

Klicka för större bild

Återigen var det Super Rally i Sverige, och då närmare bestämt på High Chaparral i Småland. Inte så underligt då att man en månad senare anordnar det Nationella rallyt i samma landskap. Närmare bestämt den 10-12/6 var det dags för “The Foxhill Run” utanför Skruv. Anders Stein samt ett antal medborgare i och omkring den hedervärda orten Skruv hade bestämt sig för att arrangera årets stora fest förutom SR:et.
Här utlovades dygnetruntservering i bästa Super Rally stil. Vidare skröt man med den småländska snålheten, då besökare endast behövde betala 30 kronor i inträde för hela helgen.
Vad man inte hade listat ut var att i Laholm skedde en chopperträff som slukade den större delen av detta klientel, vilket i slutändan medförde att “The Foxhill Run” nätt och jämt gick ihop som Nationell träff, då endast ett hundratal H-DCS:are orkade sluta upp så nära efter ett SR.

I vart fall skedde en massutflykt och samtidigt matutflykt till Klintkrogen i Långasjö. Man ska komma ihåg att detta var det hungriga årtiondet, då man till varje pris skulle åka kortege för att äta. De som inte åt, eller åt synnerligen fort, åkte till Boda Glasbruk för en guidad vandring.

På kvällen skedde en uppsluppen sak som skulle dras i långbänk inom styrelsen i H-DCS. De i styrelsen som var samlade på träffen hade ingenting emot när “Sotarn” satte igång ett av sina sedermera mest berömda upptåg. Det gällde att mot en tia i betalning per slag med slägga, massakrera en Honda 125:a till oigenkännlighet. Denna idrott hade troligtvis “Sotarn” importerat via ett X-ratat videoband från “over there.” Dock föll denna idrott varken styrelsen eller den nya flickvännen i smaken, och många hårda ord utbyttes i efterhand. Hamrandet på Hondan inbringade i alla fall 4000 riksdaler, så träffen var hur som helst i hamn trots klent deltagande.

lärbro 1984

Klicka för större bild

Leif Persson från Gotland var i Harleykretsar tidigt en känd person. 1984 var det hans tur att arrangera en Nationell träff. Nämnas bör kanske att på denna tid var en resa till Gotland ett äventyr, då inte många båtar avgick per dag. De få som trots allt gick, utgick från Nynäshamn, så det var där de tappra få samlades inför sin färd mot den Nationella träffen.

Leif hade sett ut en enslig plats i närheten av Kappelhamn på nordvästra Gotland. En gammal folkpark eller dansbana vid Strandänget eller Lärbro som träffen kom att bli känd som, skulle under en helg fungera som träffplats.
Som tidigare nämnts var det inte många som lyckades med konststycket att komma sig över till Gotland. Blott dryga 100 personer var inskrivna detta år.

Som alltid vid den här tiden skulle det åkas utflykt på lördagen. Denna gång gick utflykten till det tämligen närbelägna Fårö. Utflykten stördes dock av ett hiskeligt regnväder, som snarare gjorde det hela till en pina, än en upplevelse.

Rock`nRoll, sill och potatis, blandades med dans och korvgrillning innan prisutdelningen. Prisutdelningen dominerades av priserna till de gutiska lekar som avhållits. Varpa och stångstötning stod på programmet, och vinnare bland herrarna blev en utlänning, nämligen den så tragiskt på 90-talet hädangångne holländaren Pim Döderlein de Vin. 2:a blev Thomas Holmgren. Damerna kämpade väl, och där visade svenskorna var raukarna skulle stå. Vann gjorde Lis-Britt Vinberg före Monika Karlsson.

Det skulle dröja 20 år innan Internationella träffen åter nötte kalkstenen på Sveriges största och bästa ö.

ronneby 1985

Klicka för större bild

Året var 1985 och det var dags för jubileum. Detta skulle ske i Ronneby, där bl.a. Lasse “Looping” samt Tapio Isoaho såg till att arrangera det hela på Påtorps gård utanför staden.

360 personer på 250 Harleys dök upp för att fira att klubben fyllt moped. Nu hade prylbutiken stor försäljning, och det hade laddats med fyrverkeri av stor kaliber. En massa utlänningar från Holland, Norge, Danmark, Tyskland, England, Polen och Gotland hade också den goda smaken att delta i festligheterna.
Som vanligt när det vankas jubileum så skulle det bytas president. Denna gång hoppade “Björsa” Hernblad iklädd frack, ner från scenen och ersattes av dalmasen Thomas Holmgren från Ludvika.

Torrdass, ostadig väderlek, och en kökspersonal som slet med korv och ärtsoppa var den vardagsmat som en arrangör av en Nationell träff hade att stå ut med vid denna tid av klubbens historia. Allt blev dock bra när de tillresta hade lämnat platsen och städning tog vid.

En del av träffens deltagare kunde fylla packväskor med priser man lyckats snika till sig under dagarna. Bland annat L-O Hessner från Gävle som var på plats redan på tisdagen. Detta tyckte samstämmigt arrangörerna borde rendera i ett pris. Ann Ståhl, Anders Karling samt Sportster-Johan vann tipsrundan trots bara 8 rätt av 11 möjliga. Danne från Piteå, som dessutom passade på att fylla år, vann som vanligt längsta färdsträcka. Franz Kensch från Schweiz vann motsvarande pris för utlänningar. Yngste deltagare var en 8 månaders baby från Gotland som hette Harley Persson, son till ni vet vem. Glasbitar gavs till Lasse “Looping” och Tapio för deras goda arrangörskap plus att kökschefen “Fidde” förärades en flaska champagne för sin tapperhet vid grytorna.

nusnäs 1986

Klicka för större bild

Året blev 1986, och turen var kommen till Dalarna, och den lilla orten Nusnäs, inte så långt från 2005 års träffplats, Mora.

180 personer på 120 Harleys kom dundrande från hela Sverige. Yngsta deltagare var Johan Wåhlström från Sandviken, som blott var 4 månader gammal. Äldste deltagare var Göran Hammarlund från Järfälla, 47 år???

Slowracet utfördes på en synnerligen tuvig åker, där Jens Österholm från Visby segrade över den sedermera så fortåkande Anders “Charley” Karling.
Ölrace hade man också, där en stadigt krånglande cykel hade en central roll. Vann gjorde i det utmärkta vädret till slut Johan Rapp från Falun.

lidköping 1987

Klicka för större bild

När det så blev dags för Lidköping att arrangera Nationella, visade det sig att inte mindre än 350 personer fördelade på 240 hojar hade hittat till staden som enligt deras innevånare ligger vid Vänern. Så och själva träffplatsen som låg vid Framnäsbadet.

Fortfarande delades längsta färdsträcka ut bland de deltagande. Vinnare i Lidköping blev Lars-Åke “Blondie”Öhlund från Sollefteå, samt bland kvinnorna Inger Jönsson från Tomelilla.
Det så prestigefyllda slowracet vanns detta år av Göran “Guran” Fogelquist, med Thomas “Trana” Kjellström på andra plats. Båda förarna var för övrigt mantalsskrivna på orten.
Vid prisutdelningen kunde denna “Trana” ses iförd en “Uncle Sam” utstyrsel som sedermera skulle ses under många herrans år på de Nationella träffarna.

Som kuriosa kan nämnas att man inte kunde utse en vinnare på tipstävlingen, utan den var tvungen att avgöras genom att man fick gissa antalet ärtor i en burk. Det vinnande antalet ärtor var 912 stycken. Vem stackaren bland arrangörerna som var tvingad att sitta i det fina vädret och räkna ärtor avslöjades aldrig.
Vinnare blev tack vare ärtorna Curt Göransson från Lidhult som sopade hem tävlingen genom att gissa på 814 ärtor.

De 350 personerna som besökte träffen blev på lördagskvällen enormt imponerade av det extrema fyrverkeri som lyste upp natthimlen. Träffdeltagarna trodde att det var H-DCS som stod för fiolerna, men vad man inte visste var att alldeles invid Framnäsbadet hade charktillverkaren Dafgård någon form av jubileum. Man passade då på att sätta sprätt på ett antal intjänade konsumentkronor, som på detta sätt även kom att komma ett antal H-DCS medlemmar tillgodo.

Träffen drabbades också av en skur av det värre slaget. I eftermälet pratades inte om Lidköping vid Vänern utan i Vänern.

nyköping 1988

Klicka för större bild

Sällan har det skrivits så lite i Entusiasten om en Nationell träff, som om 1988 års nationella i Nyköping.

H-DCS hade precis fått sin 2000:e medlem, men träffbesökarantalet på de nationella träffarna var synnerligen konstant. Denna gång hade den typiska siffran 300 knuttar återigen samlats för att fira en helg tillsammans. Arrangörer av träffen vid sidan om H-DCS var den lokala chopperklubben Iron Horse. Klubben hade sett till att härbärgera träffbesökarna på Ekensbergsområdet, där man trots lågtryckbetonat väder lyckades genomföra traditionella tävlingar, där bland annat slowrace stod på programmet.

Tidigare på lördagen hade ett hundratal Harleyåkare kört i karavan från Östra skolan ner till Teaterparken inne i Nyköping, för att där låta stadens befolkning titta lite närmare på de besökande maskinerna.

Lite smolk i glädjebägaren var de insändare som uppenbarade sig i lokalpressen dagarna efter träffen. Uppenbarligen hade en del lokala förmågor på betydligt högvarvigare motorcyklar än Harleys besökt teaterparken under helgnätterna och fört ett herrans liv. Detta gav som sagt en del återverkningar i lokalpressen, men försvarades snabbt med insändare av Harleypatrioter.

tomelilla 1989

Klicka för större bild

Österlenträffen firade 5 – årsjubileum och passade samtidigt på att vara Nationell träff. Thomas Holmgren gjorde sitt sista år som sittande president, och gav den blivande presidenten Ulf Jensen sitt elddop, genom att låta honom arrangera detta nationella Harleymingelparty.

453 inskrivna Harleyåkare kom till träffen, där Anette Wåhlström från Sandviken hade kört längst av alla bland damerna. Anders Lagrenius lade en av grundstenarna till att slopa längstafärdsträckepriset, då han vann denna kategori genom att hävda att han kört 191 mil, dvs. nästan längre än vad Sverige är.

700 kotletter samt 3648 öl inmundigades under helgen. Enligt samstämmiga uppgifter från arrangörshåll ansågs detta vara nog för att anse att träffen var synnerligen lyckad.

I Skåneland ansågs tydligen slowrace som sävligt, varför man i stället ägnade helgen åt att gå tipsrundor, och eftersom man var i Skåne, åka pokerrally. Man lottade dessutom ut två resor till Harleyfabriken i York, två resor som för övrigt vanns av Gunnar Collinder och Tomas Knutsson. Dessa två ädla kombattanter vann resorna genom att bli lurade upp på scenen av Jensen, där de på kortaste tid skulle äta upp en spettekaka, och sedan skölja ner den med ett dricksglas Bäska Droppar. Lyckades man sedan vissla en valfri låt var vinsten ett faktum. Att vinnaren vann en USA-resa var en överraskning, men att tvåan dessutom vann en likadan resa var nog en dubbelt så stor överraskning. Äldste förare blev den legendomspunne “bastumajoren” Bror Rosenström, med sina 61 år. Nämnas bör också att Poker rallyt vanns av Anders Ekblad på triss i kungar.

Innan träffdeltagarna åkte hemåt så fick man chansen att lyssna och dansa till Big Belly & the Juicy Fruits.

skellefteå 1990

Klicka för större bild

På sitt sista ordinarie styrelsemöte drev den avgående presidenten Thomas Holmgren igenom sitt sista beslut av större kaliber. Nationella 1990, tillika 20-årsjubileum för klubben skulle firas i Norrland. “Affe” som var ny i styrelsen hade rykte om sig att tillsammans med sina kompisar på Farmen i Boviken, anordna fester som var minst sagt annorlunda.

När så Lützendimman (efter fyrverkeriet) skingrades sig på söndagsmorgonen, visade det sig att 350 inskrivna under en helg lyckades med konststycket att äta upp 427 karrékotletter, 200 Gorbys, 150 kilo pytt i panna samt häva i sig 2500 öl plus ett större antal läskedrycker.
“Affe” kommenterade detta faktum i Entusiasten med att han tänkte fortsätta vara ateist, när han såg vilka mängder mat som behövdes för att utfodra pöbeln. Att Jesus skulle ha lyckats mätta ett helt folkslag med ett par fiskar och ett par brödskivor måste vara rent nys, enligt distriktsombudet i norr.

För en gångs skull var det inget slowrace, utan norrlänningarna lät sörlänningarna prova på den något råare varianten, nämligen ölorientering. Som vanligt fann en del av deltagarna att man var en aning justerad dagen efter, men inga lasarettsbesök rapporterades. Vann gjorde Ö-son från Bureå, medan en tjej från Göteborg vid namn “Gittan”, vann damklassen. Då så många utlänningar kommit för att besöka det exotiska Norrland, kunde landskamp i dragkamp anordnas. Sverige vann efter att ett holländskt landslag fått bita i gruset.

Ny president valdes, och det blev ju som bekant Ulf Jensen. Avgående Thomas Holmgren avtackades med en otroligt vacker skulptur gjord i renhorn.

Mindre Modiga Män stod för rockandet, som enligt somliga slutade för tidigt och enligt somliga allt för sent.