High Chaparral 1997, 15-19 maj.

Logon designad av Bosse Jensen.

Under 1994 började funderingarna kring om det inte var dags för ytterliggare ett Super Rally för H-DCS. Plats var första tanken. Kontakt togs bland annat med Mantorp, men det visade sig inte fungera. Även Skara sommarland dök upp i diskussionen, men förkastades snart.
Under tiden som plats diskuterades togs styrelsebeslut på att försöka få SR till Sverige 1997. Förslaget lades fram på Federationsmötet i Warszawa 1995, av presidenten Ulf Jensen och vice presidenten Pelle Hansson, och togs enhälligt av mötet. Många var sugna på att åka till Sverige, det var ju många år sen sist.

Hösten 1995 träffades Ulf Jensen, Pelle Hansson, och Ingemar Skarstedt, folk från High Chaparral. I deras delegation ingick Kent Erlandsson, ägare av HC, samt Verner Hemmingsen, arrangemangsansvarig på den tiden. Mötet var på puben Kings Crown i Karlskrona. Efter inledande diskussioner, besök på HC samt förankring i styrelsen togs beslutet att SR -97 skulle arrangeras av H-DCS på High Chaparral. Det var inte första SR H-DCS och HC gjorde tillsammans. Även 1983 års träff låg på HC.

Nu tog arbetet fart. Pelle Hansson utsågs till träffgeneral och skulle hålla i själva planerandet av SR tillsammans med övriga från klubben samt High Chaparrals folk, främst då Verner H. Ulf Jensen som president var den ytterst ansvarige, Gunnar Enghamre, kassören, tog hand om hela biten kring ekonomin och Bosse "Bus" Andersson fick ansvaret för in- & utsläpp samt klubbens del av "security-arbetet". Dessutom utsågs Tommy Eliasson som ansvarig för camping, och flera andra poster delades ut.

Sekreteraren Annette Karlsson tog hand om informationen tillsammans med redaktör Birgitta "Gittan" Norlindh. En absolut nyckelperson blev Kent "Ente" Jälsbo som skötte arbetet med att registrera de som ställde upp och ville arbeta, samt att göra tjänstgöringslistor. Vi ska inte heller glömma Kenneth Vesterlund i butiken, som skulle få att göra så småningom.

Logotyp bestämdes efter en tävling utlyst i Entusiasten. Det motiv som valdes var en bild av den kände lackeraren Bosse Jensen. Vikingen som körde hojen med en älg i sidovagnen. Ingen visste just då vilken succé denna bild skulle bli. Den bästsäljande träfftröjan någonsin, någonstans, på någon träff. Med tanke på förhållandet deltagare/sålda t-shirts.

Marknadsföringen drogs igång. Utskick gick iväg till hela Europa, ett vackert kompendium togs fram till Federationsmötet i Aten 1996. H-DCS deltog också på Super Rallyt i Österrike 1996 med eget tält och reklam för SR -97. Det var första gången som något sådant gjorts och det pratades mer om det kommande rallyt än det man var på! Intresset utifrån för klubbens SR blev enormt.

Presidenten och hans vice packar reklammaterial som ska delas ut på Federationens presidentmöte i Aten november 1996.
H-DCS reklamtält på Österrikes Super Rally 1996. Här fanns massor av information kring det egna SR året efter. Detta var ett tidigare aldrig prövat grepp i att marknadsföra ett Super Rally.
 

Kampanj drogs igång i Entusiasten för att få medlemmarna att ställa upp och jobba ideellt under träffen och gensvaret var otroligt. Nästan 900 personer anmälde sig för att arbeta åt sin klubb. Ulf och Pelle träffade ZZ Top i Varberg för att få dessa grabbar till att ställa upp och spela. Svaret var att om de var i Europa under Super Rallyt behövde vi bara betala resan till HC, plus tre hojar att åka lite på. Inget gage krävde dom. Skulle dom flyga över från USA gällde vanlig taxa. Just då lite över en miljon… Dom var inte i Europa när det begav sig, men nära var det att Ulf och Pelle lyckats med det omöjliga!

Moln fanns på himmeln. Ett så kallat "krig" pågick mellan Hells Angels och Bandidos. Polisens intresse för vårt SR var stort, och en enorm insats planerades. Pressen fick naturligtvis reda på allt detta och Kvällsposten varnade för det kommande "blodbadet i Småland".

Framförallt Pelle fick sätta åtskillig tid åt träffar med polis, rikskriminal och andra liknande myndigheter. Även SÄPO dök upp i sammanhanget och kallade till sig styrelsemedlemmar vid hemliga träffar på olika café. Orsaken var att utröna om Pelle eller Ulf hade förankringar i den så kallade kriminella mc-världen. Detta skedde genom telefonsamtal där ledamoten fick lova att inte berätta om mötet för Pelle. Sen träffades de på något fik och med något kännetecken på sig, tog SÄPO-agenten kontakt.

Självklart berättades detta för Pelle. Som gick i taket! Efter några väldigt upprörda möten med Rikskrim, SÄPO, Pelle och Ulf slutade dessa hemliga kallelser. Ulf blir fortfarande idag svettig vid minnet av när Pelle reste sig upp, tog tag i SÄPO- agenten och hotade kasta ut honom från andra våningen på saloon Cheyenne, High Chaparral.

Efter massor av timmar nedlagda, mycket tänkande och oräkneliga möten kom vi så fram till den 15 maj.
Super Rallyt startar. H-DCS har aldrig gjort någon träff i denna storlek tidigare. Klockan 12:00 börjar SR officiellt. Någon timme tidigare slutar regnet! De närmaste dagarna ska bli fantastiskt väder, dock kalla nätter. Regnet återkommer på måndagen, vid femtiden på kvällen. När allt är över.

De ansvariga känner sig väl förberedda. Massor av mat, öl och övrigt nödvändigt är beställt, och ett flertal ställe att införskaffa dessa varor är upprättade. Priserna är så humana vi någonsin kan få dom i Sverige. Över 30 liveband är bokade till tre olika scener, varav en scen bjuder på bara blues och country. De jättestora maskinhallarna på HC är tömda och scenerna uppbyggda. Vi kan ta över tiotusen människor inomhus om så krävs. Toaletter finns, duschar, om även de flesta lite svala, finns i mängd. Som exempel är Kent Erlandssons stall tömt och ombyggt till dusch! Verkstäder finns. Burn-out pit är byggd. Hela westernstaden med shower och allt är redo. Aldrig förr i Super Rallyts historia har det satsats så på ett SR.

Större Harleyträff hade aldrig skådats i Sverige. Vy över campingen på High Chaparral.

Nu fattas bara besökare. Dom kommer. I massor kommer dom. På torsdagen är vi redan över 4000 hojåkare. Rekord för SR. Fredag och lördag fortsätter hojarna att ramla in. Det slutar med 10 000 betalande, plus H-DCS personal och alla dealers som är på träffen. Nästan 13 000 personer är på Super Rallyt i Sverige 1997. Det näst största Super Rallyt någonsin!

Festen. Vilken fest det blev! Som när ett gäng tyska Harley-åkare kastar sig in mitt i western-showen och befriar den fagra kvinnan ur banditernas våld och publiken gör vågen när nämnda banditer hängs! Eller när Divin´ Ducks från Norge kör norska nationalsången i massor av rök, på tjutande elgitarrer, den 17 maj från stora scenen. Med 1500 fullständigt tokiga norska Harley-åkare framför scenen. För att inte nämna tysken som på lördagen kom till insläppet och bad om hjälp. Han hade satt upp sitt tält på natten mellan onsdag och torsdag, i mörker, och sen inte varit där. Nu hittade han inte tältet. Israelen som kört sin trike från Sinai-öknen till HC utan hjälm, men nu släppte Polisen inte ut honom. Han var väldigt upprörd och djupt kränkt, religiös och laglydig som han var. Det slutade med att H-DCS köpte en hjälm till honom och Pelle vinkade av honom vid utsläppet. Eller grabbarna från Australien som flög till Frankfurt, hyrde hojar, körde till SR på Chaparral, drog ner till Tyskland igen på måndagen och flög hem. Gjorde resan bara för Super Rallyt!

Lekledaren Thomas Kjellström införde fast-race, en lekform som sen dess sällan skådats på någon Harley träff. Publiken njöt trots vansinneskörningarna, eller kanske tack vare dessa.

Den manliga stripteasen inför 800 högljudda damer, män gjorde sig icke besvär. Utom en manlig journalist från en japansk motorcykeltidning som efteråt vacklade ut, stönande "very exotic"! Finnarna som med vattenpistoler försvarade sig mot tågrånarna. Musiken från tre scener, med band som Dr Feelgood, Mungo Jerry och The Pirates. Det blev till rena konserter! Fest i westernstaden, i Mexico, tåget, party på campingen, full fart på Saloonen! Då har ändå bara ytan skummats av lite på dessa otroliga dagar.

Trycket på organisatörerna var stort. Ingen hade någon tidigare erfarenhet av att anordna en träff av denna dimension. Sömn var i många fall något som fick skjutas på tills måndagskväll. En fantastisk insats gjordes av H-DCS medlemmar dessa dagar. Vem minns till exempel inte Bosse "Bus" Andersson? Alltid närvarande, natt och dag, på sin röda moped, lösande problem. Fortfarande idag minns också SR besökarna de personaltröjor som användes. I en färg som inte kunde missas.

Super Rallyt fick fint besök. Bill Davidson, fjärde generationen i direkt nedstigande led från grundarna, kom med motorcykel till Hillerstorp och High Chaparral. Han blev redan vid inträdet informerad av "Sotarn" Andersen hur han skulle fylla i sitt program för att få chansen att vinna en ny H-D. Han var djupt imponerad av platsen och organisationen, men överraskad av allt drickande. Det liknade som han sa, en "warzone"! Dock med tillägget att alla tycktes vara både goda vänner och trevliga trots balansproblem. Han minns än idag hur han utan "bodyguard" kunde gå runt och dricka en öl eller två utan att folk varken antastade honom eller ville ha hans autograf. Ingen brydde sig eller var särskilt imponerad!

Bill Davidson äntrade scenen på lördagskvällen och höll i utlottningen av en ny Super Glide, skänkt av The Company. Hojen vanns av en tyska som åkt till SR med sin gubbe, och hennes skrik "I have my own Harley" ekar fortfarande i maskinhallarna på High Chaparral.

Från vänster till höger: Ulf Jensen, president H-DCS, Bill Davidson, 4:e generationen Davidson från USA, Nigel Villiers, HOG-chef i Europa.
Tyvärr en alltför vanlig syn på H-D träffar numera. Poliser, poliser och ännu fler poliser.

Polisen mer eller mindre belägrade träffplatsen dessa dagar. Dock var de hela tiden utanför området. Samarbetet mellan polis och H-DCS gick utmärkt, förutom med de så kallade piketgrupperna, som vid flera tillfällen begick överträdelser gentemot de överenskommelser som fanns. Ett minnesvärt ögonblick var när en piketgrupp ville komma in på området men stoppades. Pelle Hansson gick fram till befälet för att fråga vad saken gällde. Han sträckte fram handen för att hälsa och fick svar från polisbefälet i form av en spottloska framför fötterna. Som tur var inte det gängse sättet från övrig polis.

På grund av det omskrivna mc-kriget var intresset för SR mycket stort från press & tv. Det mesta som skrevs var bra och riktigt återgivet, med några undantag från de större kvällstidningarna. Ingen överraskning precis. Rubriken av Kvällsposten: "Mc-fest med vapen, slagsmål och fylla", glöms ej så lätt. I artikeln kan man sen läsa att efter fem dagars fest var resultatet två slagsmål, några beslagtagna knivar och ett 30-tal hojåkare som var alkoholpåverkade. Allt detta utanför träffområdet! Dessutom ska man veta att av dessa 30 styrfyllor var alla utom en utlänningar som hade lägre promille än vad deras hemland hade som gräns. En mer förljugen rubrik får man nog leta efter.

När journalisten som skrev det, Magnus Gatemark, några dagar senare ringde till Pelle Hansson och ville ha en intervju var Pelles svar kort, "dra åt h…e", slut citat. Samtalet var över.

Ekonomiskt var det en succé för klubben. Del i entrépengarna plus försäljningen av träfftröjor gav en vinst på i runda tal 900 000 kronor.
Fantastisk är historien om när kassören Gunnar Enghamre på måndagen kör hem. Bankerna var stängda så Gunnar fick H-DCS pengar i några HC plastpåsar. Han la dom i topboxen på sin Electra och drar hem mot Västerås.
Hela vägen hem ser han inom sig en krock med bil eller älg och hur nästan en miljon i sedlar bara regnar över olycksplatsen.
Nu gick det bra, förutom att han bara måste stanna och lätta på trycket i blåsan några mil söder om Västerås. Hållande i topboxen med en hand lyckas han manövrera med den andra så att han tar sig genom kläder, dragkedjor med mer.
De som försökt med två händer vet hur svårt detta är med skinnkläder på. Släppa hojen är bara inte att tänka på.
Kassörskans min på det lokala bankkontoret tisdag förmiddag, när Gunnar slänger upp ett antal HC plastpåsar fulla med pengar, är obetalbar. Om inte Gunnar varit känd, och anställd vid polisen i Västerås, hade nog larmet gått!

Eftermälet från det genomförda Super Rallyt var fantastiskt. H-DCS gästbok på Internet, detta nya fenomen, var fylld av superlativer från hela Europa många veckor efter att träffen var över. Än idag anser de som var där att bättre SR varken har gjorts, eller kommer att göras.

Ribban var lagd.